Pardubice, Tjeckien

Nu har det gått ett par dagar och det känns som om jag har i stort sett bott i stallet. Jag är väl just nu mest arg över det inträffade och hatar det faktum att man bor i ett land där människor lätt drar till med en vit lögn för att rädda sitt eget skinn. Ingen vill ta ansvara för det inträffade och ingen anser att det är dennes fel. Hatar också det faktum att man inte kan kommunicera på ett riktigt vis pga de språksvårigheter som uppstår. Jag har just nu en enorm hemlängtan till den svenska hästhållningen och tänkandet. Ska bli skönt att komma hem snart.
I samma veva är det skönt att man har så goda vänner och en förstående sambo som är så behjälpliga och stöttande. Kram på er.

Tjejen som jobbar i stallet skulle släppa ut hästarna och väljer en annan hage eftersom hovslagaren ska komma. Öppnar troligvis inte grinden så pass mycket som krävs för att tre hästar ska komma igenom,  vilket innebär att Filosophy fastnar i den pigg som sticker ut från grindöppningen. Skadan är ett faktum.


Såret verkar läka rätt så bra. Vågar inte ta ut något i förskott. Men vad jag är mest rädd för är att den skinnflik som uppståd ska dö och torka. Detta innebär att vi måste skära bort all denna hud och låta såret läka öppet.
Såret tvättat efter skadan   Efter operation
Idag

I torsdags fick jag det samtal jag inte vill ha från stallet. Jag hade precis satt på en kanna med kaffe. Oscar låg fortfarande och sov när telefonen ringde. Det var Martina som jobbade i stallet. Hon lätt ledsen och stressad. Hon försökte på de få ord engelska hon kan, få fram att Filosophy var dålig, i något ben.
Från att ha varit i ett lugnt tillstånd gick pulsen upp skyhögt. Ringde Katarina och frågade om Oscar kunde vara där. Bar upp Oscar från sängen, som var mycket trött och frågande men mycket medgörlig. Tack och lov. På med kläder, in i bilen och förbi Katarina och lämnade honom där med frasen "Han har inte ätit frukost".
När jag kom till stallet var Jindrich(min veterinär) redan där. Jag frågade honom om det var illa och han sa att det ser värre ut än det är. När jag kommer in i boxen,  ser jag min vackra lilla Filosophy alldeles uppriven på hela lårmuskel. Ett jättestort sår med ett jack i där någonting stack ut. Jag blir helt förskräckt men biter ihop. Jag tänkte på vad Jindrich sagt. Det ser värre ut än det är......

Jindrich gav henne antibiotika och stelkramp. Kollade hur djupt såret var. Det som stack ut lite var "bara" en muskelbit som trillade ut lite mer när hon rörde sig. Han gick igenom hur hans situation var. Han var mitt i en operation av en häst på kliniken i Strossova och var tvungen att åka dit väldigt snabbt igen. Han lovade att han skulle kontakta duktiga veterinärer från Brno och ringa mig igen så fort hans operation var klar. Jag skulle kyla och tvätta såret i minst en halvtimme med kallt vatten och ofta. Sen åkte han.
Jag ringde Micha. Hon kom till stallet snabbt vilket kändes skönt för Martina och jag har lite problem med språken. Tiden gick och vi spolade varje halvtimme i en halvtimme. Vid 11 ringde Jindrich. Han hade pratat med veterinärerna från Brno och de lovade att komma vid 5, eller inte senare än sex, eller innan det blev mörkt. Jaja tänkte jag. Se till att de kommer hit bara. Min stackars häst står med ett gigantiskt sår i låret, vidöppet. Klockan tre kom hovslagaren och skulle sko 5 hästar.
Klockan halvfem kom Jindrich och sa att de var på väg. 10 minuter. Tiden gick. Jindrich ringde. De hade kört till Mnetice. Grannbyn. Kommer om 5 minuter. Och de gjorde de. Två veterinärer och en assistent kom. De presentera sig men jag kommer inte ihåg ett namn. De gick och tittade på Filosophy och konsulterade med Jindrich. De åkte iväg men kvar var en veterinär som också kunde prata engelska. Han berättade att det såg värre ut än de tänkt sig och att de inte hade rätt/tillräckligt med utrustning för att utföra en operation på henne så de andra skulle köra till kliniken och hämta de saker som saknades. Vid det här laget var stallet rätt välfyllt av hovslagare, hästägare, grannfolk med barn, pojkvänner och hundar. 10 minuter senare så kom de tillbaka och då hände det saker.
Mitt första tanke av det "gäng" som dök upp var att det här kommer inte att bli bra, men när väl allt var på plats var det skönt att se att det var proffs som hade anlänt. Den engelsktalande veterinären berättade för mig vad de gjorde, Jindrich skötte narkosen, den tredje veterinären skötte hela operationen sittandes på knä med assistenten bredvid sig. Utanför boxen stod ett helt "fotbollslag" och observerade det hela.
När operationen var klar så packade de snabbt ihop sina saker. Tackade för sig och åkte. De hade bråttom. Jindrich var kvar i väntan på att Filosophy skulle vakna. Hon vaknade och efter ett tag var hon på benen igen. Resultatet såg bra ut men de närmaste tre- fyra dygnen kommer att visa om det behövs en ny operation.
Klockan åtta var jag hemma igen. Trött, hungrig och väldigt ledsen. Under hela dagen hade jag hållt tillbaka vad jag känt och bara tagit itu med Filosophy. Kändes skönt att få gråta ut lite.
Just nu orkar jag inte skriva om vad som hade hänt och varför.

I söndags var det dags för Elvis och min första tävling i agility och hoppning. Det skiljer lite mellan dessa två grenar. Det var mycket kallt ute och vinden var bittande kalI.
I hoppningen gick det jättebra. Elvis följde mig mycket bra och var inte lika snabb som han brukar vara på träningarna hemma. Vilket var bra. Någonstans gjorde vi ett fel, vet inte riktigt var, men landade på en 5:e plats. Tiden var näst snabbast men eftersom det var ett fel så hjälper inte det. Efter loppet mötte en journalist och en fotograf upp oss från tidningen Svět psů och intervjuade oss. De tyckte det var jättekul med utländskt besök.
 In action     Intervju
I agilityn gick det lysande förutom när vi kom till det tredje sista hindret som var "säcken" . En tunnel med en säck efter som Elvis ska lyfta upp och springa igenom. Han sprang in och kom ut samma håll igen. Lite vägledning och han var igenom. Trots detta hade han den snabbaste tiden. En ny 5 plats.

Sista loppet  kallades för "Rat race". Här gällde det att så fort som möjligt ta sig igenom mycket konstiga hinder på snabbast möjligast tid. På ett av hindrena hade de lagt ut piskoty. En tjeckisk delikatess som uppskattas av alla barn och hundar - oftast. Elvis har aldrig gillat dom speciellt och inte Oscar heller. Så det hindret var lugnt tänkte jag. Jag tänkte att en planka som låg på marken kommer att bli mycket svårare.
Vi startade och Elvis gav sig iväg med en raketfart. Över första, andra hindret och in i en tunneln. Nu var han tre meter före mig som sprang för allt jag orka. Han lyckades springa förbi piskoty hindret och var tvungen att vända för att komma in rätt och genast fick han sniff på delikatessen. Han var vrålhungrig och slukade en på stället och jag trodde han skulle kväva sig själv. Försökte få hans uppmärksamhet men icke. Han var inne i en typ av piskotytrans. Problemet är ju att man får inte röra hunden. Reglerna var att hade de stannat och ätit en, kunde man fortsätta utan att passera helt men Elvis var som uppslukad. Efter mycket övertalning fick jag Elvis att fokusera om och han sprang som en galning igen. Han var före mig hela tiden och jag bara sa(läs skrek) åt honom vad han skulle göra och han gjorde det. Han var före mig i mål vilket ledde till att han vände sig om för att möta upp mig. En kollision var oundviklig. Där låg jag vid målgången med ett lyckligt skratt och Elvis slickandes överlycklig på mitt ansikte över sin prestation. Konstigt nog kom vi inte sist utan på en 18:e plats av ca. 35 hundar. Inte tokigt

När det var dax för prisutdelning så sa min tränare till mig att jag har fått fjärde pris. Våra två 5:e placeringar hade gett oss 10 poäng och därav fyra. Wow...inte dåligt för en första tävling.

I fredags begav jag mig tillsammans med tre andra tjeckiska hästintresserad vänner till Beesd i Holland. Här skulle vi titta på maraton körningen i fyrspann. Vi åkte vid 10 och anlände till vårt hotell i Maarsbergen vid halv nio på kvällen. Dagen därpå körde vi till Beesd för att titta på körningen. Sverige hade tre ekipage med och Tjeckien två. Eftersom hindrena är utplacerade på stor yta blev det en del springande för att se alla ekipagen. Jag tyckte svenskarna var jätteduktiga och det var en ren fröjd att se Thomas Eriksson bemästra hindrena. Sverige vann maratondelen och Thomas Erikson var bäst av alla ekipagen. Tyvärr blev det ingen medalj, eftersom fredagens dressyrmoment och söndagens hinder inte gick fullt lika bra. Eriksson kom 12:a och laget 6:a . För Tjeckien gick det inte så bra. Vosab landade på en 49:e plats och Nesvacil på en 26:e. Tävlingarna var mycket välorganiserade och trots ett stort besökar antal tog det inte så värst lång tid i bilköerna. Vi var hemma i Pardubice igen vid halv fyra på morgonen.
Holland var fantastiskt vacker. Väldigt grönt och platt. Mycket kor, hästar och får på jättestora ängarna. Blir säkert ett besök under vårmånaderna för att få se alla tulpanerna blomma.



Vosab in actionEriksson i action

För män var det lätt att hitta en toalett
Om man innehar en Cocoon och en badtunna är man riktigt "inne"

Idag började Oscar sitt nya tjeckiska dagis,  Fyrklövern. Han var lite nervös redan igår kväll och hade svårt att sova. Men han var uppe i tid och kvart i åtta gick vi dit. Han var lite blyg och hade lite svårt att hålla tårarna tillbaka men efter en halv timme var det ok att jag gick. När jag kom tillbaka klockan tolv var han jätteglad och jag fick en bamsekram. Enligt fröknarna hade det gått bra. Han hade ätit mycket soppa men pasta med vad som liknar vallmofrö var inte speciellt god.

Helgen som gått har flytit på. I lördags åkta vi inlines längst Labe. Det var första gången i år som mina inlines kom fram. I kväll blir den andra för vi hade tänkt att åka en organiserad runda runt stan.
 
I söndags så tog vi oss ett dopp i Chrudimska. Lär väl vara både första och sista gången det händer. Har lite svårt för att bada när man inte ser bottnen. Men det var uppfriskande.

Fick kort från Sophia som köpte Bentley. Han har verkligen växt. Han är sååååååååå fin, vacker och bildskön att se på:)



Kan vara kul, tänkte jag, att jämnföra hur de såg ut när de var lika gamla, men till min förvåning tog jag inga kort på Bentley i Augusti. Så på korten är Bentley en månad äldre men visst är dom fina. Bror och syster.
 
Bentley 4 månader          Filosophy  3 månader