Pardubice, Tjeckien

I söndags var det dags för Elvis och min första tävling i agility och hoppning. Det skiljer lite mellan dessa två grenar. Det var mycket kallt ute och vinden var bittande kalI.
I hoppningen gick det jättebra. Elvis följde mig mycket bra och var inte lika snabb som han brukar vara på träningarna hemma. Vilket var bra. Någonstans gjorde vi ett fel, vet inte riktigt var, men landade på en 5:e plats. Tiden var näst snabbast men eftersom det var ett fel så hjälper inte det. Efter loppet mötte en journalist och en fotograf upp oss från tidningen Svět psů och intervjuade oss. De tyckte det var jättekul med utländskt besök.
 In action     Intervju
I agilityn gick det lysande förutom när vi kom till det tredje sista hindret som var "säcken" . En tunnel med en säck efter som Elvis ska lyfta upp och springa igenom. Han sprang in och kom ut samma håll igen. Lite vägledning och han var igenom. Trots detta hade han den snabbaste tiden. En ny 5 plats.

Sista loppet  kallades för "Rat race". Här gällde det att så fort som möjligt ta sig igenom mycket konstiga hinder på snabbast möjligast tid. På ett av hindrena hade de lagt ut piskoty. En tjeckisk delikatess som uppskattas av alla barn och hundar - oftast. Elvis har aldrig gillat dom speciellt och inte Oscar heller. Så det hindret var lugnt tänkte jag. Jag tänkte att en planka som låg på marken kommer att bli mycket svårare.
Vi startade och Elvis gav sig iväg med en raketfart. Över första, andra hindret och in i en tunneln. Nu var han tre meter före mig som sprang för allt jag orka. Han lyckades springa förbi piskoty hindret och var tvungen att vända för att komma in rätt och genast fick han sniff på delikatessen. Han var vrålhungrig och slukade en på stället och jag trodde han skulle kväva sig själv. Försökte få hans uppmärksamhet men icke. Han var inne i en typ av piskotytrans. Problemet är ju att man får inte röra hunden. Reglerna var att hade de stannat och ätit en, kunde man fortsätta utan att passera helt men Elvis var som uppslukad. Efter mycket övertalning fick jag Elvis att fokusera om och han sprang som en galning igen. Han var före mig hela tiden och jag bara sa(läs skrek) åt honom vad han skulle göra och han gjorde det. Han var före mig i mål vilket ledde till att han vände sig om för att möta upp mig. En kollision var oundviklig. Där låg jag vid målgången med ett lyckligt skratt och Elvis slickandes överlycklig på mitt ansikte över sin prestation. Konstigt nog kom vi inte sist utan på en 18:e plats av ca. 35 hundar. Inte tokigt

När det var dax för prisutdelning så sa min tränare till mig att jag har fått fjärde pris. Våra två 5:e placeringar hade gett oss 10 poäng och därav fyra. Wow...inte dåligt för en första tävling.