Pardubice, Tjeckien

Jag, Jacko och Oscar bestämde oss för att ta en tripp till Pec pod Snezkou. Vi brukar ju vara där varje vinter och åka skidor och Michal som har pensionatet vi brukar bo på rekommenderade oss att komma på sommaren.
Och han hade rätt. Det var jättefint. Vi var på Relaxpark. Där åkte vi rodell och rutchkanor till Oscars förtjusning. Dagen efter åkte vi linbana upp till Snezka, Tjeckiens högsta berg. Där uppe träffade vi på Krakonos.
En man som hade ett långt skägg och en knotig käpp. Enligt legenden ska han vara en jätte.
Det  sägs att han skyddar alla goda och ärliga människor och straffar alla onda. Legenden säger att hans hem ligger i närheten av Sněžka Mountain och att han med sin käpp kunde utlösa förödande snöstormar, regnskurar och åskväder.

 

Efter grundutbildningen för mig och Elvis i hundskolan, bestämde jag mig för att fortsätta med agility. Jag och Elvis har varit och tränat nu tre gånger och det går jättebra. Jag är totalt slut för jag får springa en hel del och Elvis är rysligt snabb. Det går så bra att vår  tränare anmält oss till en tävling i september i Dvur Kralove. Där ska vi ställa upp i nybörjarklassen samt i en som kallas Tryskomysi vilket ska betyda något i still med Snabb mus. Det gäller att springa banan fortast möjligast.
Så som ni förstår, är det inte Elvis som behöver träna så mycket för denna klassen.
Obs: Bilden har inget med inlägget att göra men det är Elvis;)

Planerna för dagen var att åka in till Prag tidigt. Ta en lunch, strosa runt lite och sedan bege oss till ambassaden som hade bjudit in alla utlandsboende stationerade i Tjeckien.
Men tyvärr blev det inte så, för Oscar var jättehostig under natten så efter mycket velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att stanna hemma.
Istället blev det att jag följde med Jindrich som assistent. Vi började med en sårskada som inte ville läka ordentligt pga att hästen inte behöll bandagen på. Sedan åkte vi vidare till mitt gamla stall, Apolenka, och vaccinerade två hästar. Sedan gick färden vidare till ett stall utanför Kuneticka Hora. Där bodde en fantastisk trevlig familj som gärna ville visa sina nyförvärv av galopp hästar. Det kändes ganska komiskt med 8 personer i en box, där alla snackade i mun på varandra. Från något hörn hörde jag Jindrich berätta att det var en 2 åring från Frankrike. Efter rundvisningen så åkte vi ut till deras sommarhage. Där var det tre föl som skulle chippas, tas blodprov på för DNA och konturdiagrammas.

På kvällen hade vi en myskväll tillsammans. Tyvärr hade inte Oscar blivit bättre men han var på rätt gott humör.

Jag upplever ibland att jag glömmer mer sedan jag flyttade hit till Tjeckien. Jag glömmer viktiga personers födelsedagar, jag glömmer inbokade möten. Varför blir det så här?
Ibland tror jag faktiskt att vi är isolerade i vår tillvaro här nere. På något vis avskärmade från verkligheten. Jag lever i en verklighet här i Tjeckien och familj och vänner i Sverige lever i sin verklighet där. Visst är det knepigt. Sedan har vi dessutom det faktum att jag inte arbetar och använder min hjärna intellektuellt tillräckligt mycket. Jag tror att hjärnan går på lågvarv, precis som när vi ammade våra bebisar! Samtidigt så kanske vi ska njuta av denna långsamma lågvarvs-tillvaro medan vi kan.
Texten ovanför hittade jag på min kära vän  Katarinas Blogg. Den var så klockren på mig. Denna veckan har jag lyckas glömma min frisörtid samt Anders och Nellies födelsedagar. Förlåt!
Grattis Nellie på 3 årsdagen
Grattis Anders på 41 årsdagen

Felicity är ju dräktig och väntas föl omkring den 24 maj. Bentley, Felicitys första föl, var beräknad till ungefär samma datum, men hans nedkomst blev den 9 maj. På Felicitys 319 dygn. Idag är Felicity på dygn 306 så snart närmar det sig för henne. Hon är väldigt stor och min gissning är att hon kommer att föla tidigare än beräknat. Än så länge har jag inte börjat bosätta mig i stallet men det närmar sig.
Ibland undrar jag varför jag utsatt mig för detta när jag befinner mig här nere. Tänk om något går snett och jag ska ha tag i någon mitt i natten. Visst, granne till stallet bor min gode veterinärvän Jindrich, men tänk om han inte är hemma när något barkar åt skogen. Har redan hört om två fölningar i år här nere, där fostret legat fel vid förlossningen och fått skäras ut. Hemska tanke. Jag tror jag får göra en handlingsplan....

I fredags var det dax för den årliga balen i Kolin. Detta är tredje året som vi är med.
Traditionsenligt började vi med förfest hemma hos oss. Vi bjöd på Bohemian sekt och snacks. Sedan tog vi den vita minibussen till Kolin, också helt traditionsenligt.
Årets chaufför var Anders Lundgren. Ryktesvägar sägs det, att har man kört ett år väljer man oftast att avstå att köra nästa gång. Förstår inte det. Vi som har det så trevligt i bussen.
I år blev det ABBA som vi "lyssnade" till i bilen.
I år uteblev de nakna rumporna.
Balen följde också allt enligt tradition. De anordnar varje år ett stort lotteri. I år vann jag och Jacko, det är inte traditionsenligt, en Garmin GPS.
Kvällen var väldigt lyckad och jag tror att alla hade jättetrevligt.