Pardubice, Tjeckien

Idag har jag och Oscar varit och tittat på Snövit och de sju dvärgarna på teatern i Pardubice. En riktigt trevlig uppsättning och även om jag inte förstod allt som sades så hängde man med rätt bra i historien iallafall. Oscar tyckte att den hemska häxan var det bästa.

Idag åkte Jacko tillsammans med flertalet av arbetskollegerna till Prag för att springa en halvmara. Jag bjöd hit Katarina och hennes killar på frukost. En frukost som varade ända fram till lunch. Grabbarna var inte riktigt nöjda så vi bestämde att jag och Oscar skulle titta förbi lite senare. Så efter att ha bytat om och fixat till oss så  begav vi oss till Katarina. Oscar fick ta cyklen  medans jag och Elvis promenerade. Man kände riktigt att det var vår i luften. Fåglarna kvittrade, ett härligt soldis och gräset som var riktigt härligt grönt längst med cykelvägen.
Väl nere hos Katarina drack vi en god kopp kaffe och åt nybakad sockerkaka ute på deras terass. Grabbarna snickrade och hade jättekul.
När vi var på väg hem så mötte vi Mischa. Hon kom i bil.  Hon gjorde precis som alla andra tjecker gör. Stannar bilen mitt på vägen. Sätter på varningslampan och hoppar ur för att prata. Härligt på något vis och antagligen är det ett helt okej sätt att göra, för det är ingen av bilarna som passerade som blir irriterade.
Vi stannade till vid Chrudimska och Oscar fick kasta lite sten i det forsande vattnet.
Nu är vi hemma igen och har ätit lite kvällsmat.
Har precis fått ett sms från Jacko där han skriver att han kom i mål. Det tog honom 2.14.45 minus de ca 4 minuterna som det tog att ta sig till startlinjen.

Idag är det fyra år sedan vi tog vårt pick och pack och flyttade ner till Tjeckien. Med hästar och allt. Oscar var bara 2 månader. Vi mötes av våren. Nästan 20 grader varmt. Härligt
Det har varit fyra roliga år som jag verkligen inte ångrar. Skapat nya kontakter och erfarenheter. Nytt språk och kultur. Sett ett land förvandlas.
Nu har vi tre och en halv månad kvar.

För ett tag sedan läste jag denna fantastiska bok och när den nu dök upp på biosalongen var jag bara tvungen att titta på den. Personligen tyckte jag att boken var lite bättre men så är det väl oftast. Precis som när jag läste boken så kom det en del tårar, både av glädje och sorg.

 

"Marley och jag" är en oförglömlig och varm komedi med Owen Wilson och Jennifer Aniston.

Jenny och John är nykära och bestämmer sig för att öva sina föräldratalanger på en hund. In i deras hem kom Marley, en labradorvalp som snabbt växte till en fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett använt graviditetstest. Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Marley och jag är en berättelse om villkorslös kärlek och lojalitet, om hur en hund kan lära oss vad som verkligen betyder något.

Det var en gång fyra trallande jäntor från Europas olika hörn som bestämde sig för att göra en färd till den förtrollande staden inte alls långt bort. De lämnade sina älskade hemma för att själva ge sig ut på ett äventyr.

Det blev ett äventyr som de sent kommer att glömma. En glädjefylld resan med många skratt, långa promenader, shopping, god mat och vin. Och trots sina olikheter i språk har de funnit evig vänskap. Redan på sin resa hem planerade de vart deras nästa äventyr skulle gå....Paris, Wien, Barcelona.
_________________________________________________

Staden inte alls långt borta - Prag
Älskade  - Man och barn 
Olikheter i språk - Svenska, Skotska och Italienska

Gick ner till träningsområdet för att träna lite agility med Elvis. Träffade min tränare Martina där och hon hade sin kamera med. Elvis är riktigt duktig på slalom.

Idag när jag skulle ta bussen till stan stod det en äldre man i 80-85  års åldern och väntade vid busshållplatsen. Jag gick för att titta på tiderna varav den äldre herre säjer något till mig, som jag inte riktigt hör, men fattar efter ett par sekunder vad han ville ha sagt. Han berättade när bussen gick. Jag tackade för hans vänlighet och ställde mig för att vänta. Då började han prata med mig igen och jag svarade snällt att jag förstår bara lite tjeckiska. Han frågar var jag kommer ifrån och jag svarar Svedsko....pardon(ursäkta) sa han.....svedsko, säger jag igen och åter igen säger han pardon..
Hmmm..tänker jag hur ska jag lösa detta...Så jag börjar gestikulera i luften som för att visa en karta....Norsko a Finsko a Svedsko.....Aha, säger mannen...Svedsko... Ano(ja), säjer jag och blir glad över att han förståg mig.
Jag känner mig glad och rätt nöjd med mitt lilla samtal, då mannen börjar prata med mig igen
Anglicky(engelska)? frågar han.
Ano, svarar jag.
Sen börjarde den äldre mannen att prata engelska med mig. Jag blev förvånad men även väldigt glad över att han försökte att kommunicera med mig.
Bussen kom och jag hjälpte honom upp och när han hoppade av två hållplatser längre bort tittade han på mig och sa Goodbye!

Idag skulle Elvis få sin borrelia spruta. När vi skulle köra dit hoppade han som alltid väldigt glatt in i bilen, ovetandes om vad som väntade.
Körde in på parkeringen och knäppte först loss Oscar och tog sedan ut Elvis som återigen glatt skuttar ut men som snabbt såg var vi befann oss och hoppade inte lika glatt in i bilen igen.
Vägen in till kliniken går i en motsatt riktning hela vägen och man ser verkligen hur mycket han avskyr detta stället.
Väl inne sätter jag och Oscar oss ner och väntar på våran tur. När  veterinären kommer ut frågar hon mig var hunden är och det visar sig att Elvis försökt gömma sig under stolen. 
Inne i rummet så tempas och vaccineras han. Han sköter sig utmärkt. Oscar tyckte att det var konstigt att inte Elvis fick ett plåster på sticket. Hur ska det då stoppa blodet? När går sticket igen? Gör det inte ont på Elvis? ....frågorna var många.....
När han var  färdig så vill han inte bara lämna kliniken så fort som möjligt utan även hela området. Väl inne i bilen igen är han nöjd.

I morse när jag vaknade hade jag tre myggbett och Katarinas hund Hudson hade en fästing springandes i pälsen när de hade varit ute på promenad.
Två säkra tecken på att våren är på väg.