Kecskemét, Ungern

Imorse i arla morgonstund, när jag var ute och promenera med Elvis mötte jag en äldre man på en betydligt äldre cykel som stannade och började prata med mig. Talade om på engelska att jag inte pratade ungerska varpå mannen skiftade till tysk/ ungerska. Min första tanke var att han ville ha pengar eller något av mig...
Med sig på sin cykeln hade han en massa saker men det var främst kattburen som drog till sig min uppmärksamhet. I denna bur låg en jättefin fyramånaders kattunge och en brun sex veckors gammal cocker spaniel valp. Så gudomligt söta. Åldern på dom vet jag för det berättade han.
Vidare berättar han att han har jobbat för Internationella Röda Korset i Dresden och alla tyskar i området här eller om det var i Dresden kallade honom för Aussie eller Ossi.
Mannen var mycket glad för att prata och hans sätt att förmedla sig gjorde det hela mycket intressant. Detta var verkligen en man med mycket karisma. När han berättat klart och den lilla valpen började gny tackar han för sig, säger hejdå och cyklar iväg på sin välfyllda cykel.
Promenaden fortsätter och jag stöter på ett gäng ungdomar som troligtvis är på väg hem efter en mycket lång natt på stan. Några av dom var fortfarande väldigt glada i hågen, andra såg bara väldigt trötta och slitna ut.
Det blev en händelserik morgonpromenad som annars ofta brukar vara väldigt tysta och ensamma.

Förra fredagen kom kvinnan igen. Hon hade stora problem. Lönen som hon skulle fått kom med postavi först på måndagen.
Hon hade inte kunnat laga mat sedan i måndags för att de hade stängt av gasolen. Försökte förklara för henne att det är många här som behöver hjälp och det är svårt för mig att behöva bestämma vilka jag ska hjälpa av de som kommer.
Kvinnan såg uppriktigt uppgiven och ledsen ut. Barnen hade inte fått riktig mat på flera dagar. Hennes två åring som för övrigt var för tidigt född hade en tumör i huvudet som skulle opereras i slutet på månaden.
Jag frågade henne vad gasolräkningen var på. 5350 HUF ca 150 svenska.
Efter mycket om och men så beslutade jag mig för att låna henne pengarna. Antingen så får jag tillbaka dem eller så kommer hon inte och knackar på min dörr mer, tänkte jag. Vilket som, så blir jag nöjd. Fast självklart föredrog jag det första alternativet.
Och lyckan över att jag hade hjälpt henne var stor. Hon kramade om mig och tackade så hjärtligt! Hon fortsatte och berätta att hon jobbade med cykeluthyrning och det var inte någon bra affär alls.
Nu är det torsdag och jag har inte sett kvinnan.
Så nu har jag bestämt mig:-) Jag kommer inte att ge mer!

Det ringer på dörren och när jag öppnar dörren står kvinnan som jag gett pengar till i förra veckan. Hon har, vad jag förstått 4 barn och har väldigt svårt att försörja dom. Det gör självklart ont i hjärtat att se henne men det är ju helt omöjligt att hjälpa alla fattiga. Ännu svårare är det att behöva välja vem man ska hjälpa. De är många som lever på mycket få medel i detta landet. Tyvärr!

Det som förvånade mig denna gången var att hon ville låna 3000 av mig och lovade att betala tillbaka dem på fredag kl. 16.00. När hon fått lön från sitt arbete.
Jag inser att skulle jag göra denna insats för henne lär det inte dröja länge innan hon knackar på dörren igen och vill låna pengar igen.

Situationen är ju bara för jobbig och väldigt svår att blunda för. Vilket jag egentligen inte vill...men jag vill inte ha dem knackandes på min dörr.

Till barnens och vår förvåning låg det två fina påskägg utanför dörren. Innehållet uppskattades mycket av de två!

Äntligen har farbror anlänt! Oscar är överlycklig att ha någon att kunna busa med!!