Glömska
Ibland tror jag faktiskt att vi är isolerade i vår tillvaro här nere. På något vis avskärmade från verkligheten. Jag lever i en verklighet här i Tjeckien och familj och vänner i Sverige lever i sin verklighet där. Visst är det knepigt. Sedan har vi dessutom det faktum att jag inte arbetar och använder min hjärna intellektuellt tillräckligt mycket. Jag tror att hjärnan går på lågvarv, precis som när vi ammade våra bebisar! Samtidigt så kanske vi ska njuta av denna långsamma lågvarvs-tillvaro medan vi kan.
Texten ovanför hittade jag på min kära vän Katarinas Blogg. Den var så klockren på mig. Denna veckan har jag lyckas glömma min frisörtid samt Anders och Nellies födelsedagar. Förlåt!
Grattis Nellie på 3 årsdagen
Grattis Anders på 41 årsdagenFelicity
Ibland undrar jag varför jag utsatt mig för detta när jag befinner mig här nere. Tänk om något går snett och jag ska ha tag i någon mitt i natten. Visst, granne till stallet bor min gode veterinärvän Jindrich, men tänk om han inte är hemma när något barkar åt skogen. Har redan hört om två fölningar i år här nere, där fostret legat fel vid förlossningen och fått skäras ut. Hemska tanke. Jag tror jag får göra en handlingsplan....
Hawaii fest
Vi började med förfest hemma hos oss. Vi bjöd på Caipirinha, (en traditionell brasiljansk drink bestående av rom, lime, rörsocker och is) som välkomstdrink. Det är en väldigt god svalkande sommardrink. Tyvärr kanske inte så passande till vädret som vi hade. Molnigt och 10 grader. Men alla gjorde vi vårt bästa för att komma i stämning.
På festen lärde vi känna många nya människor. Vi var en salig blandning människor från världens alla hörn och vi alla hade något gemensamt. Boende i Pardubice och vi alla kunde prata engelska.
Bal i Kolin
Traditionsenligt började vi med förfest hemma hos oss. Vi bjöd på Bohemian sekt och snacks. Sedan tog vi den vita minibussen till Kolin, också helt traditionsenligt.
Årets chaufför var Anders Lundgren. Ryktesvägar sägs det, att har man kört ett år väljer man oftast att avstå att köra nästa gång. Förstår inte det. Vi som har det så trevligt i bussen.
I år blev det ABBA som vi "lyssnade" till i bilen.
I år uteblev de nakna rumporna.
Balen följde också allt enligt tradition. De anordnar varje år ett stort lotteri. I år vann jag och Jacko, det är inte traditionsenligt, en Garmin GPS.
Kvällen var väldigt lyckad och jag tror att alla hade jättetrevligt.
Ensam hemma och hundkurs
Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev. Beror nog mest på att jag har haft för mycket tid att göra ingenting.
Jacko och Oscar åkte hem till Sverige i början av april och jag var alldeles ensam hemma. Inte riktigt alldeles ensam, Elvis också. Vi tillbringade tiden med långa promenader, bra filmer och att försöka göra så lite som möjligt. Det är fantastiskt var bortskämd man blir när den andra hälften åker bort. Både på lördagen och söndagen bjöd Dana mig på lunch och fam. Gustavsson såg till att jag fick kvällsmat.
Min tid själv var jätteskön men det är bättre när hela familjen är samlad. Oscar hade fått en Sverigetröja som han stolt sprang runt i när han kom hem.
Förra onsdagen började jag och Elvis att gå i hundskola. Vi är 5 tjejer från supportgruppen som tycker att våra hundar behöver lite lydnadsträning. Som tur är så har vi Eva med oss som kan hjälpa oss med språket.
När vi kom dit var det en salig blandning av hundar. Vi försökte räkna hur många vi var och vi kom fram till ca 35 stycken hundar och 70 stycken mattar, hussar och barn.
Minst i klassen var klart Ebbas lilla chihuahua Tito.
Vi blev uppdelade i grupper och tilldelades en tränare. Tränare förklarade att det är oftast lättare att få hunden att utöva aktiviteterna om man har något att erbjuda. Jag hade redan försett mig med en påse med hundgodis, men tyvärr är ju Elvis lite kräsen av sig och fann dessa inte det minsta smakliga. Han fann alla hundarna mycket mer intressanta. Det var då Eva plockade fram salamin och gav mig. Doften var oemotståndlig för lilla Elvis och resten av gänget.
Vi skulle börja med att få våra hundar att sitta. Våra hundar klarade detta med bravur. Sedan skulle vi få dem att komma till oss. Med salami i handen var det inga problem, men Elvis är ju liten och blir mätt rätt fort. Mätt och belåten så blev alla andra hundar intressanta igen.
Man kan nu tror att salami är kanon att ha med sig, men faktum är att hundarna blir lite "galna" av doften och de mår inget vidare i magen efter ett par timmar. Tre gånger fick jag springa upp nattetid för stackars Elvis. Numera är salami förbjudet på hundkursen. Jag har bestämt mig för att ta med Elvis favoritboll istället. Får se hur det går.
